Jag låg och drog mig i säcken i säkert en och en halv timme. Jag kände inte för att cykla direkt. Tog mig en funderare och kom fram till att jag skulle ta en vilodag borta i bomstad. Sen började det sprattla i benen av tristess. Jag bestämde mig för att ta en lugn tur till Kristinahamn istället. Det var under tio mil så då var det ju en sorts vilodag idag igen! kanon tänkte jag.

Packade ihop, köpte bullar i kiosken och checkade ut. Käkade upp några bullar på cykeln och körde i sakta fart till karlstad. Var där omkring 12 någon gång. Jättetrevlig och fin stad. Folk lg och solade längst vattnet mitt inne i staden och jag passade på att spana in Karl IX som stod precis vid vattnet.

Körde vidare till en cykelhandlare och köpte lite olja till min kedja som nu var torrare än fnöske. Passade på att pumpa däcken som släppt sig lite. Kedjan är numera solkigt blöt. En riktigt fin syn faktiskt.

Frågade runt lite och fick höra att det fanns en fin cykelväg till Skattkärr som kopplades ihop med en nybyggd cykelväg till Kristinehamn. Cyklade sakta sakta iväg till Alster och frågade mig fram. Kom till slut till Skattkärr där jag handlade ett paket vaniljsnäckor som jag tog någon av. Körde vidare mot Kristinehamn på småvägar. Kom till en gammal kyrkoplats där det var några minnesmärken och så. Stannade och fikade lite där.

Det kom fram två hästar till mig när jag satt där. En tjej och en kille. Tjejen var jättestor och fin och killen var ännu större. Jag klappade lite på tjejen och sedan kom killen emoot mig, då blev jag llite skraj, han var stor som ett hus och stängslet var bara en halv meter högt. Klappade lite snabbt på tjejen igen och sedan cyklade jag vidare. Kom till Väse kyrka där jag skulle fylla på vatten.

Frågade efter vägen och fick reda på att det var en baggis att komma till den nya cykelvägen. Gick till kyrkogården för vattnets skull, möttes av en skylt där det stod att vattnet var otjänligt som dricksvatten, gick in till pastorsexpeditionen och fyllde på där istället. Körde sedan vidare mot cykelvägen.

Körde på “gamla Karlstadsvägen” och skulle sedan möta upp min väg till Kristinehamn enligt de jag frågat. Tji fick jag! kom till en korsning till E18 och visste varken in eller ut. Virrade omkring på de småvägar där fanns och kom hela tiden till återvändsvägar. Till slut så cyklade jag till ett hus och frågade. jag var andra cyklisten som kom idag och frågat sa han. Den andra kom bara en och en halv timme tidigare. I alla fall. Man var tvungen att cykla 2 km på E18 för att komma till cykelvägen. Just det partiet av E18 var tvåfiligt på mitt håll och jag tog sats och cyklade på. Kom till slut till cykelvägen.

Där såg jag en gammal tant som cyklade jag jag cyklade upp jämnsides med henne. Vi började snacka och hon sa att om hon vann tre miljoner så skulle hon minsann ta och asfaltera denna vägen. Det var en grusväg vi cyklade på för tillfället. Vi började snacka om allt möjligt. Egentligenvar det mest hon som snackade, jag bara sa det vanliga när en tjej pratar, typ, “ja, mmm, jasså, vad kul! Precis” osv…

Hon berättade om saker längst vägen och om hur hon hade cyklat till skolan där när hon var liten och om de kalla vintrarna på 40-talet och att man var tvungen att ha ransoneringskort under krigstiden. Man var tvungen att skaffa sig en slaktlicens för at slakta grisen när man skulle det. Det krävdes tydligen 100 poäng eller liknande för att få den licensen.

Sen berättade hon om en massa saker, hur landsbygden avfolkades, om hur landskapet förändrats på 50 och 60-talet och om att hon snart skulle stanna för att plocka smultron längst väggrenen. Vi kom till stället där hon skulle plocka ooch upptäckte att det fanns två personeri området. Då ändrade hon sig och ville inte plocka längre. Vi cyklade på. Kom till ett gammalt mejeri där hon pekade ut ett hus som hennes gammel farfar eller liknande varit med och byggt. Åt någon Adel Sparre eller liknande. Kommer inte riktigt ihåg.

Hon hade även haft en farfars bror som hade dött när han var liten. När hon hade frågat vad han dog av hade farfarn sagt att han skrek ihjäl sig. Antagligen var det blindtarmen enligt tanten. Efter ett tag så sa hon att vägen gick mycket snabbare när man hade sällskap. Det var kul att höra. Vi cyklade mellan 10-12 km/h under tiden tillsammans. Vi snackade lite om hennes syster, om hennes kolonilott på haga där hon odlade jordärtskockor (stavas det så?) för att de var för dyra i affären och massa annat.

Vi kom in till Kristinehaamn och hon sa att vi kommit till Luseasken eller något sådant konstigt, jag sa “say what?” och hon berättade hea historien om det namnet. Till slut sa vi hejdå och hon bara viftade lite snabbt med handen åt hållet som jag ungefär skulle ta. jag cyklade det hållet och vände sedan om för att jag ville in till centrum.

Körde in till turistinformationen och kollade läget lite. De var tre pers som inte hade något att göra. Kollade upp campingar och fastnade för skymningens camping, enligt tjejen på turistinformationen så var den att föredra. Jag tittade på en karta och konstaterade snabbt att den låg vid vänern och sa tack och hej. Då plötsligt mötte jag den andra cyklisten som hade frågat om vägen. Han hade blivit hänvisade till fel vägar av olika människor han hade snackat med. Men jag tror bara att han hade missförståt. Han var en norsk man på va 65 år som pratade konstigt.

Kom till campingen och slog upp tältet. Duschade och rakade mig och nu sitter jag här. Nu kommer dagens siffror, håll tillgodo och kom ihåg att detta var en vilodag. Det och tanten är skälet till att med. hastigheten är så låg. cyklade trots allt 10-15 km i hennes takt…

Sträcka: 73.36 km
Effektiv cykeltid: 4 timmar 43 minuter 26 sekunder
Med. hast: 15.91 km/h
Max hast: 41.7 km/h
Tot. sträcka: 828 km